Skip to Content

Peace, love and understanding

I går blev en härlig heldag med ett helt gäng utbytisar. Vi träffades klockan kvart i tolv vid Jensens Böfbus där vi hade bokat bord. Där satt vi och snackade och åt god mat i ungefär två och en halv timme. Sedan drog vi vidare till Explorius kontoret som hade öppet bara för att vi skulle komma. Där satt vi och snackade ännu mer, frågade frågor, tittade på bilder, delade upplevelser osv. Efter det tog det ett tag innan vi kom överens om vad vi skulle hitta på härnäst, men det blev i alla fall en snabbis in på Café 60 där vi snackade lite innan vi mer eller mindre blev utkörda därifrån. Hehe. Innan vi drog och åt gick vi en promenad till Kungsträdgården och tittade på när folket åkte skridskor ett tag. Middag och snack i flera timmar på donken, och sedan bar det av mot bowlingen. Weyho. Kort sagt, det blev en spontan heldag med massa sköna människor.

Nu ska jag ta tag i lite plugg tänkte jag. Tråk. 

Vad en vän skrev

Klicka på bilden för att se den i större format (och även lättare se vad som står).

Tankar om vänskap och saknad

Jag har försökt att tänka på hur det kommer bli när man ska säga hej då till sina bästa vänner. Jag kan inte föreställa mig hur det kommer bli. Vill inte tänka på hur det kommer att bli. Vågar inte. Samtidigt vet jag att jag borde tänka på det, förbereda mig. Mina bästisar är mina stjärnor. Jag ser dem inte så ofta som jag kanske skulle vilja, men jag vet att dem alltid finns där. Förra helgen kom vi fram till att vi är som varandras iphoneladdare. De ger mig ny energi och livsglädje varje gång jag ser dem. Och jag behöver dem ofta. Hur ska jag klara ett år utan mina närmsta? Ni vet dem som man söker stöd hos så fort man känner sig lite vilsen. Mina systrar. Det kommer bli så galet jobbigt att säga hej då till dem. Det är skillnad på vänner och familj för familjen finns ju alltid där, oavsett vad. Och det gör mina bästa också, men vänskap förändras. Människor förändras, och mycket kan hända på ett år. Jag tror att vår vänskap är stark nog att klara det här. Och om ungefär ett och ett halvt år sitter vi här igen, i soffan med te och musik, och babblar om minnen, drömmar och om framtiden. Framtiden vi har tillsammans.

New year, words

“Sometimes it feels like there are so many things in this world we can’t control; earthquakes, floods, reality shows. But it’s important to remember the things that we can, like forgiveness, second chances, fresh starts, because the one thing that turns the world from a lonely place to a beautiful place is love. Love in any of it’s forms. Love gives us hope. Hope for the New Year. That’s New Years Eve to me. Hope and a great party.”
- Sam Ricker – New Year’s Eve

Days unplaced: 28

Åh vad det är frustrerande att inte kunna göra annat än att vänta på svar om att man har fått en värdfamilj. Jag vet fortfarande inte 100% säkert vart i usa jag kommer hamna, men min magkänsla säger att det blir Georgia med tanke på att mina ansökningar har varit där i 28 dagar nu och inget har ändrats. Kanske kan det hända att dem redan har hittat en värdfamilj men håller på att fixa i ordning allt med skolan osv? Kan också bara vara önsketankar, men det får man lov att ha. Jag börjar komma till den punkten då jag bara vill veta! Orkar inte vänta på besked längre! Haha :)

Will this matter a year from now?

Hej allihop. Det är söndag idag och söndagsångesten träder fram en aning. Det var längesedan jag kände den ångesten även fast jag känner igen den så väl. Idag har jag väldigt mycket att göra som kräver focus. Men det är svårt att fokusera på något när man har tankarna på en helt annan plats. Högljudda tankar som inte går att stänga av eller ignorera. Egentligen vill jag bara skriva av mig, fota, surfa runt på tumblr, söka inspiration, lyssna på musik, läsa bloggar, dricka te och tänka. Jag hatar deadlines.

I believe we are strong enough

Don’t worry. Be happy.

Tankarna och känslorna om framtiden går upp och ner hela tiden. Just nu är nivån ganska mycket neråt. Nästa år (eller vänta, det är ju förtusan i år jag åker!) kommer att vara fantastiskt, men jag är beredd på att det kommer krävas mycket tålamod och styrka. Det kommet inte att vara fantastiskt hela tiden, och jag kommer sakna mina vänner och min familj så som jag aldrig har saknat något eller någon tidigare. I slutändan kommer jag att intala mig själv det faktum att trots saknaden och alla motgångar kommer det vara så jäkla mycket värt det. Alltihop. Det är jag hundra på.

Livet är som bäst nu. Jag har hittat mig själv, mina vänner, min rätta plats. Jag har tusentals drömmar, och jag vet att alla inte kommer kunna gå i uppfyllelse. Det vore inte möjligt. Men jag är på god väg till att uppfylla några av dem. Att åka till usa som utbytesstudent är en av dem, och det är inte långt kvar. Ni vet känslan när verkligheten springer ikapp en. Hur ska jag hinna med allt jag vill göra innan jag åker?

Bloggdesignfix

Sitter och försöker få ordning på bloggen lite grann, men jag vet inte riktigt hur jag vill att bloggen ska se ut. Vill att den ska vara rätt enkel, men ändå stilren liksom. Får aldrig till det. Att det är blog.com och inte blogg.se gör det hela lite svårare då jag inte riktigt vet hur allt fungerar när man ska fixa och hålla på med bloggdesignen så jag provar mig fram tills jag blir någorlunda nöjd. Vill få in någon passande header också, men klockan är mycket och jag är trött. Det får bli någon annan dag, när jag har tid! Så länge får det se ut såhär. Nåja, god natt och sov gott!

New york city

I denna stad kommer jag befinna mig om cirkus ett halvår.

Svar via facebook

Titta vad som damp ner i mailboxen

Det är alltid lika trevligt att få mail från Explorius. Man blir så glad och framförallt taggad varje gång! :)

Juldagen

Hej hej! Jag har varit ganska dålig att titta mailen nu under jullovet, men nyss när jag loggade in såg jag att jag hade ett mail från Explorius som var skickat den 22 december. Så här stod det:


Dem skickade också med det som ISE (den amerikanska organisationen) hade skrivit. 
Alltså känslan när man kommer att få en värdfamilj… Kan tänka mig att den kommer vara stor, och obeskrivlig. Nu ska jag tilbringa hela juldagen med min familj. Först träning på gymmet med pappa, och i kväll åker hela familjen och äter middag på någon fin restaurang för att sedan avsluta kvällen med bio. Ha en fin dag alla läsare!

At the moment


Igår med ett gäng vänner från klassen. 

Var nyss inne på ISE-hemsidan och såg att dem hade ändrat “Georgia guaranteed” till “Georgia preference”. Hm.. Antar att det inte riktigt är hundra än, utan det kommer nog att göras en del ändringar fram tills man får veta på riktigt. Fast det gör ingenting, det gör det bara lite mer spännande tycker jag. Det är ju trots allt spännande att inte veta vad som egentligen händer… I alla fall inte än. Hihi.

Ska åka in till stan och möta fina Felicia där. Måste fixa det sista inför julafton som är i morgon (!). I kväll pyntar vi granen och dricker glögg. Myyyys.

Delstat Georgia

Jag har blivit garanterad en plats i Georgia! OMFG. Får inte riktigt grepp om att det här händer på riktigt, och att jag åker om några månader! Eller om lite mindre än ett halvår då, men ändå! GALET. Mina delstatsval var i första hand California, sedan Florida, och Georgia på tredje. Även fats Georgia var mitt tredje val så är det bra det med! Jag nöjd, taggad till tusen och så himla glad! Älskar att veta, men att samtidigt inte ha en som helst jävla aning överhuvudtaget.

Oh god. It really is happening

Vi har ju skapat en hel del grupper på facebook för att samla alla utbytesstudenter, så just nu sitter alla och taggar från Explorius gruppen. Jag var ju och gjorde engelska testet i igår. Det var först en hörövning på 40 minuter. Den var nästan löjligt lätt! Sedan var det läsförståelse i drygt 40 minuter. Det var kul att få se och snacka lite med andra blivande utbytesstudenter också, dela lite tankar och funderingar med varandra.

Och förresten, vet ni? Jag gick in på ise-hemsidan (den amerikanska organisationens hemsida), för första gången sedan jag skickade mina ansökningar dit, och då stod det såhär: “Application status: Approved – Your application has been approved by ISE! ISE is in the processing of locating a host family.” Och det hade dem skrivit redan den 16 september 2011! Allt blev mycket mer på riktigt nu. Verkligt liksom. Det är så kul att man har facebook-grupperna också. Alla taggar varandra så galet mycket! Gooooosh

Mot Explorius kontoret

Nu ska jag ta mig in till stan och möta upp pappa någonstans på Stureplan (kommer aldrig hitta honom) och sedan ska vi väl äta middag där någonstans innan vi går till Explorius kontoret. Jag ska göra ett engelskatest med ett gäng andra blivande utbytesstudenter. Mer än så vet jag faktiskt inte. Eller jo, att det håller på mellan 18-20 men det är pretty much it. Lite nervös, lite spänd, och lite hungrig. Haha. Hej svej

Vid min sida. Alltid.


Brorsan har spelat en låt från spotify för mig. “Tjena Syrran” heter den och den spelas om och om igen här hemma. Den är bra. Och den gör mig glad och av någon anledning får den mig att tänka på hur det kommer bli när jag åker till USA nästa år. Fy, vill egentligen inte tänka på hur mycket jag kommer sakna alla mina människor när jag är på andra sidan Atlanten. Det är i och för sig ett tag kvar innan jag åker, men tiden går ju så fort! Snart är det jullov och sedan är det bara en termin kvar av skolan innan sommaren. Och i slutet av sommaren åker jag. Hemma om ett år igen.

Who told you life wasn’t worth the fight

Ur arkivet: Posted on Sunday, October 23, 2011


I’ve been staring at a blank page for hours. Time is running out…

Follow your dreams

Ur arkivet: Posted on Saturday, October 22, 2011

Nästa år vid den här tidpunkten kommer jag troligtvis befinna mig någonstans i USA. Jag har ingen aning om vart än, men någonstans. Först måste jag fixa massa pappersarbete, få intyg från läkare, lärare och så vidare, sätta ihop ett litet fotoalbum och skriva ett personligt brev till min framtida värdfamilj. Det här är sista veckan innan allt måste vara klart, annars måste jag göra om hela processen som är ganska lång och tidskrävande. Av någon anledning har jag skjutit upp det här hela tiden, men jag måste verkligen ta tag i det nu. Annars kommer jag ångra mig, och det vill jag inte. Jag är fylld med inpiration och det borde inte vara så svårt att sätta sig ned och bara skriva det där personliga brevet på ett A4. Men vad fan ska man skriva? Det är svårt att skriva om sig själv tycker jag, och jag vill att det ska vara så perfekt som möjligt så att min framtida värdfamilj förstår sig på vem jag är…

Kom igen Denise, bara skriv det där jäkla brevet nu.

31 juli 2011

Heeej! Vet ni vad jag gjorde idag? Japp, jag gjorde en intresseanmälan till Explorius! HERREGUD. Nu väntar jag bara på att de ska höra av sig så att vi kan boka en tid för intervjun. Läskigt, men galet med tagg. Jag är jättenervös fast jag vet att jag egentligen inte behöver vara det. Jag menar, vad är det värsta som kan hända? Att stanna hemma typ. Haha, nej men som kan säga: “Det största misstaget är att inte ens våga”. SANT. Och jag vågade!

28 juli 2011

Hej dagbok. Anledningen till att jag skriver är för att jag har massa tankar i huvudet som jag inte kan sätta fingret på och det gör mig en aning förvirrad. Och för att jag är lite rastlös. Hehe.

Jag tänker mycket på USA och utbytesgrejen. Har spanat runt på Internet och läst olika bloggar från utbytesstudenter som skriver om hur awesome allt är, men också om det som inte alls är lika awesome. Jag vill verkligen åka nästa år. Jag vill uppleva allting på egen hand och få mina egna erfarenheter som man får när man flyttar till ett främmande land, alldeles ensam, till en familj man inte känner och lär sig att leva efter deras regler och normer. Jag måste försöka ta mig samman och söka ett stipendium. Men det är lättare sagt än gjort kan jag säga. Jag ska liksom skriva ett brev om mig själv och berätta varför just jag är värd ett stipendium för att flytta utomlands och plugga. Vad gör mig speciell liksom? Haha. Ja, det är jäkligt svårt tycker jag. Och inte nog med det så borde jag förbereda mig lite inför en intervju med Explorius om jag gör en intresseanmälan. Eller nej, snarare NÄR jag gör en intresseanmälan. Fan, blir nervös av att bara tänka på det. Det gör det så verkligt liksom. Jag skrämmer mig själv lite med tanke på hur gärna jag vill åka, men samtidigt hur skrämmande det känns att faktiskt åka och lämna allt bakom sig för ett år.

Tanken på att lämna vänner skrämmer mig nog mest. Jag menar, familjen kommer ju hundratio procent finnas där när man kommer hem igen (om inget jätte hemskt skulle hända under tiden man var borta förstås. Nej, fy. Hemsk tanke). Relationen till familjen kommer ju i alla fall inte förändras något av att man är borta ett år, åtminstone inte till den sämre. Men med vännerna så vet jag inte. Det är det jag oroar mig mest för. Jag menar, mycket kan hända på ett år. Men förhoppningsvis håller man kontakten via facebook, skype och bloggar. Thanks God for the Internet. Haha.

Det finns så mycket mer jag vill skriva och få ur mig, men mina tankar och ord är unspeakable. Peace

14 juli 2011

Idag har det inte hänt så mycket. Det har varit en ganska chill dag och jag har bara solat lite ute, tittat på film och läst broschyrer från EF high school year, STS high school year och Explorius high school year. Mycket information att ta in! Är ganska säker på att jag vill välja Explorius.

Jag vill göra en intresseanmälan så fort som möjligt. Den är ändå inte helt bindande, bara ännu ett steg närmare. Efter intresseanmälan kommer jag i så fall bli inbjuden till intervju på kontoret. Jag kom också på att det kanske vore bra att börja fundera över svar på frågor som skulle kunna komma upp under intervjun (jag har inte vågat göra en intresseanmälan ens så det kanske känns lite tidigt. Men äsh, haha) såsom varför jag vill åka och vad jag skulle få ut av ett år på high school i ett helt främmande land.

10 juli, 2011

Idag beställde jag och mamma hem lite olika broschyrer från Internet. Broschyrer från ett gäng olika utbytesårs-organisationer förstår ni. Jag har ju funderat ett tag på det där nu, och kände helt enkelt att det var dags att ta första steget.

Vi låg och solade på bryggan på vårt landställe mamma och jag, och vi började prata om möjligheterna som finns att åka iväg. Det skulle betyda en otrolig upplevelse och nya betydelsefulla erfarenheter som man kan ha nytta av både på lång och kort sikt i livet. Jag tror att om aldrig skulle åka och gå just high school, finns det en stor risk att jag kommer att ångra det resten av mitt liv. Det kanske känns lite överdramatiskt, men jag vill i alla fall inte riskera att känna att jag gått miste om någonting som jag nu ändå har chansen till. Hajar ni? Hur läskigt och otryggt det än känns, så tror jag att det är värt det. Utan tvekan.

I’m tangled up inside, my heart is on my sleeve. Tomorrow is a mystery to me.

Ur arkivet: Posted on Thursday, July 28, 2011

“I’m nervous. I’m scared. I’m excited. I’m brave. I have no idea what the future may bring. All I know is that I need to take this chance. And no matter what’s gonna happen we’ll always share our moments and our memories. I’ll keep trying, and then I’ll just let the rest follow. Cause I feel like I need this. Don’t ask me why cause not even I have an answer to that. I just need this for me. It doesn’t matter that I’m afraid. Afraid to leave everything behind. There will be no more feeling-safe. No more knowing what’s gonna happen next. But, I’ve decided. Yepp, I’m doing this. No regrets, just do it. Follow your dreams”

Don’t die wondering

Ur arkivet: Posted on Friday, July 29, 2011

Sitter här i mitt rum och försöker hitta de rätta orden. Jag är lite förvirrad. Jag är inte glad, men definitivt inte ledsen. Jag antar att jag är någonstans där emellan. Kan inte sluta undra, “ska jag, eller inte?”

Curious of life and what it has to offer

Ur arkivet: Posted on Tuesday, September 6, 2011

Jag har så mycket tankar i mitt huvud just nu. Det finns mycket att se fram emot och jag njuter av livet samtidigt som jag skapar min egen framtid. Jag är så nyfiken på vad som kommer att ske, nyfiken på vad livet har att erbjuda. Vem vet vad jag gör om ett år från nu?